Rättssalen var tyst som i graven, bara domarens djupa röst bröt tystnaden:😊
— Herr Miller, du har befunnits skyldig till mutbrott och maktmissbruk. Har du något att säga?
Alex stod med nedböjt huvud och knutna nävar. Orden i domen gick rakt igenom honom.😊
— Snälla… — viskade han med hes röst — låt mig säga adjö till Rex. Han är allt jag har kvar. Jag har ingen familj.😱
Ett mumlande gick genom salen. Domaren kastade en hård blick mot åklagaren och nickade tveksamt. En minut senare öppnades dörren och Rex, en schäferhund, steg in. Hans blick var fylld av mänsklighet och förståelse. Han gick självsäkert som om han visste att denna dag var särskild.
Alex föll på knä och sträckte ut armarna. Rex sprang fram och ylade. Mannen kramade hunden hårt och lutade sin panna mot hans.🎉🎉
— Förlåt, Rex… Jag är ledsen att jag svikit dig… Jag kunde inte bevisa min oskuld…
Tårar rann nerför hans kinder. Rex morrade mjukt som om han protesterade, och ryckte plötsligt loss ur hans famn.
Och sedan hände något helt oväntat 😥😲 Fortsättning i första kommentaren 👇👇
— Rex? — viskade Alex förvånat.
Hunden vände sig inte om utan rusade plötsligt fram mot en annan polis som stod mot väggen. Det var Oliver, Alex tidigare partner, som vittnat mot honom. Han hade verkat lugn fram tills dess.
Rex stannade framför honom och morrade. Långsamt. Hotfullt. Rättssalen höll andan.
— Vad betyder det här? — mumlade domaren.
Oliver tog ett steg tillbaka. Rex tog ett steg framåt. Sedan hoppade hunden upp på bakbenen och stoppade nosen i Olivers bröstficka. Oliver ryckte till.
— Ta bort den! — ropade han, men det var för sent.
En tjänsteman kom fram, öppnade fickan och tog fram ett USB-minne.
— Vad är det? — frågade domaren.
USB-minnet sattes in i en laptop. En video spelades upp: Oliver räknade pengar, förfalskade dokument och sade i telefon: ”Allt ska skyllas på Miller, han kommer inte att säga något, han är för stolt.”
— Rättegången är inställd. Den misstänkte ska arresteras. Domen mot Miller är upphävd tills alla omständigheter är klarlagda.
Alex satte sig ner på golvet, handen mot bröstet. Rex närmade sig långsamt och strök nosen mot hans kind.
— Du räddade mig, — viskade Alex.
