Kvinnan hade alltid varit stolt över sin sons förmågor. Hennes eftertänksamma sextonårige pojke var lugn och tillbakadragen. Skolan gick medelmåttigt, han hade få vänner, men han visade sin mor stor respekt.
Under de senaste månaderna hade hon med förvåning märkt att hennes son hade fått ett nytt intresse — trädgårdsskötsel.
Efter skolan gick barnet varje dag ut på gården och började gräva i jorden. Till en början trodde mamman att det bara var en tillfällig hobby. Men en dag kunde hon inte hålla sig längre och frågade:
— Sonen, vad gör du där?
— Eh… jag vill odla blommor, — mumlade han utan att höja blicken.
Kvinnans hjärta fylldes av glädje. ”Det här är verklig mognad, — tänkte hon. — Bättre än att hänga ute med tveksamt sällskap.”
Hon köpte till och med frön av petunior och balsaminer, men sonen visade inget intresse för dem. Dag efter dag fortsatte han att gräva i samma jordbit — ibland på morgonen, ibland sent på kvällen.
Kvinnan tittade rörd på hans flitiga arbete, även om hon oroade sig för att han ägnade för lite tid åt studierna. En kväll tog grannen ut sin stora dobermann, Rex, på en promenad.
Vanligtvis var hunden lugn, men den dagen spände den plötsligt musklerna, skällde högt och rusade mot deras gård. Grannen hann knappt med.
Rex stannade vid den nygrävda jorden, började skälla vilt, gräva med tassarna och började plötsligt gräva med otrolig iver.
— Stopp! — skrek kvinnan och sprang ut ur huset. — Här odlar min son blommor!
Men hunden verkade ha tappat förståndet. Jorden flög åt alla håll tills en fruktansvärd upptäckt plötsligt visade sig i den lösa jorden 😨😱
Fortsättning i den första kommentaren 👇👇
En bit plastpåse. Grannen böjde sig, tog upp den ur jorden och stod stel som förlamad. Svetlana kikade in och såg små paket med vitt pulver.
Hennes ben vek sig.
— Är det… verkligen det jag tror? — viskade hon med möda.
Grannen blev blek, men nickade:
— Ser ut som förbjudna ämnen.
I det ögonblicket dök Igor upp på verandan. Hans ansikte var blekt, ögonen rörde sig fram och tillbaka.
— Mamma, det är inte vad du tror… — började han, men rösten darrade.
Svetlana grep honom i axlarna:
— Vad betyder det här?! Du har begravt det på vår gård?!
Igor tvekade, sedan mumlade han tyst:
— En kille i gänget sa att vi bara skulle gömma det… De lovade pengar. Jag visste inte vad som var inuti!
Grannen skakade på huvudet:
— Det är en gammal metod. Såna som du utnyttjas utan att varnas. Men ansvaret ligger ändå på dig.
