Jag ska vara helt ärlig: jag var aldrig särskilt förtjust i min svärmors besök, även om jag visade henne respekt. Hon brukade komma en gång i månaden och stanna i ett par dagar.😊😊
Från början brukade hon dyka upp under veckan, men på sistone hade hon börjat komma på helgerna – antagligen för att ”ha mer tid med familjen”.🔥🔥
När min man berättade det, blev jag irriterad:
— Så nu ska hon sabba våra sovmorgnar också?
— Du överdriver, — muttrade han.🎉🎉
— Hon brukade ju redan väcka oss mitt i veckan! På helgen blir det ännu värre!
Han tog det inte på allvar – vilket visade sig vara ett misstag.😎
Redan på fredag kväll var hon hos oss. Och på lördagsmorgonen, exakt 06:45, vaknade jag av oljud från köket.
Strax efter knackade det på dörren.
Se fortsättningen i den första kommentaren.👇👇
— Sover ni fortfarande? — sa hon och klev rakt in utan att vänta på svar. — Klockan är nästan sju! Dags att stiga upp…
— Har vi inte rätt att sova lite längre på helgen? — frågade jag irriterat. — Kan du vara snäll och lämna vårt sovrum?
— Du är fru och mamma. Du borde vara uppe först och laga frukost, — snäste hon.
— Jaha? Så jag får inte sova, men min man och son får?
Hon suckade djupt och muttrade något när hon gick ut.
Söndagen såg likadan ut – buller i köket och en obehaglig väckning.
Hela veckan funderade jag på hur jag kunde få henne att förstå att vi ville ha våra lugna helgmorgnar i fred.
På måndagen kom jag på det – och jag väntade bara på nästa besök.
Som vanligt dök hon upp på fredagskvällen. Jag var extra vänlig. När hon gick och la sig vid tio i nio på kvällen, höjde jag volymen på tv:n till max.
Hon rusade in i vardagsrummet – upprörd:
— Vad håller du på med?! Har du sett vad klockan är?!
— Det är tillåtet att ha ljud fram till klockan tio, — svarade jag lugnt.
— Jag hade redan somnat!
— Var snäll och stör mig inte då.
Hon ställde sig framför tv:n och sa strängt:
— Visa lite respekt! Jag vill sova!
— Då kanske du borde lägga dig senare, så vaknar du inte klockan sex — sa jag. — Det är ju precis det du gör med oss varje helg.
— Är det här din hämnd?! — utbrast hon.
— Om du vill se det så, varsågod, — svarade jag lugnt.
Jag sänkte inte ljudet förrän vid tio. Morgonen därpå väntade jag på att hon skulle storma in som vanligt – men det var tyst.
Min man och jag sov till elva. Fullträff!
