Efter slutet på mitt äktenskap med mannen jag älskade skrev jag ett brev fullt av tacksamhet för allt vi upplevt tillsammans.😊😊
Det här skrev jag:🎉🎉
Fortsättningen finns i den första kommentaren.👇👇
“Käre, vi har gått igenom så mycket under dessa femton år. I glädje och sorg, i fina och svåra stunder – jag har alltid funnits vid din sida och försökt stötta dig. Även om vår historia nu är över vill jag bara bevara de positiva minnena.
Du lärde mig tålamod och beslutsamhet. Istället för att klaga lärde jag mig att möta svårigheter med lugn. Jag försökte alltid lösa problemen på egen hand för att inte belasta dig.
Du var min första lärare i medicin. Jag minns hur du vägrade ta sprutor, och jag fick vara både din hustru och din sjuksköterska. När du svimmade vid synen av en spruta var det jag som fick ta kontrollen.
Du lärde mig också att klara mig hemma. Jag lärde mig göra små reparationer och är inte längre rädd för fel. Du kom hem trött och glömde allt, medan jag tog fram skruvmejsel och hammare och satte igång.
De verktygen blev mina allierade. Jag insåg att jag kan klara allt, även på egen hand.
Du lärde mig att vara en säker och beslutsam kvinna. Jag lärde mig lösa problem med grannarna, betala böter och skriva formella brev.
Kommer du ihåg när jag var tvungen att lära mig köra bil? Du hade fått körkortet indraget, och jag fick klara det på några dagar för att hämta dig från fester där du ofta kom hem i dåligt skick.
Jag är glad att jag tack vare dig aldrig stannade upp. Du föredrog soffan, medan jag bar matkassar och grävde i trädgården, medan du inte ville röra dig på grund av en finger smärta.
Du lärde mig att vara mångsidig. Jag har gjort tusen jobb för att försörja familjen.
Till sist tackar jag dig för att du gick. Du trodde att jag inte förstod dig och gick iväg med en smäll i dörren. Men sanningen är att jag kände lättnad. Äntligen kunde jag andas.
Tack för allt. Tack för erfarenheterna, lektionerna och allt jag lärt mig tack vare vårt gemensamma liv.”
