Mer än ett decennium har gått sedan den chockerande händelsen inträffade i Jaroslavl – en händelse som fortfarande etsar sig fast i invånarnas minne.
Det började en helt vanlig dag när en granne hörde ett spädbarn gråta. Först tänkte han inte så mycket på det. Men när gråten fortsatte dagen därpå och huset där ljudet kom ifrån verkade tomt och mörkt – till och med på kvällen – väcktes misstankar.
Polisen kontaktades och gick in i det misstänkta huset. Inuti fann de ett fullständigt övergivet hem – inga möbler, inga spår av liv. Men där, på det smutsiga golvet, låg en liten flicka, omkring ett år gammal. Hon var det enda som lämnats kvar.
Utredningen visade att flickan hette Liza Verbitskaja. Trots ansträngningar lyckades man inte hitta några släktingar – föräldrarna verkade ha försvunnit spårlöst.
Liza fördes snabbt till sjukhuset där hon återhämtade sig fysiskt. På samma sjukhus befann sig Inna Nika, som vårdade sin sjuke son. En dag hörde hon barnskrik från ett annat rum. Hon gick dit – och såg Liza. I det ögonblicket väcktes något inom henne. Hon började besöka flickan dagligen, gav henne kläder, mat och leksaker.
En dag fick hon veta att Liza förts till ett barnhem. Inna åkte dit, och efter att ha sett flickan i den miljön visste hon att hon ville ge henne ett riktigt hem. Hon inledde processen att adoptera henne.
När adoptionen blev klar var Liza två år gammal. Hon var fortfarande rädd för höga ljud, kunde inte tugga mat ordentligt och bar tydliga spår av sin tidigare försummelse. Hennes hudfärg var mörkare än resten av familjens, men hon blev snabbt en naturlig del av det nya hemmet.
Liza växte upp till en vacker ung kvinna. Hon började arbeta som modell och blev en välkänd profil över hela Ryssland. Hon vann flera talangtävlingar och visade alla tvivlare vad hon gick för. De som en gång hånade henne fick nu se henne blomstra.
När Liza blivit känd försökte hennes biologiska mamma kontakta henne. Även om Liza fick tillgång till kvinnans telefonnummer, är hon fortfarande osäker på om hon någonsin vill träffa henne.
Den här berättelsen är en hyllning till Inna – adoptivmamman som räddade ett övergivet barns liv och gav henne en ny framtid fylld av kärlek och hopp.
