Sent på natten ringde plötsligt telefonen. Anna ryckte till, höll tillbaka sin oro och svarade, men blev sedan skräckslagen av det hon hörde 😱😱
Sent på natten ringde telefonen plötsligt. Anna ryckte till men samlade sig snabbt och svarade, även om samtal från okända nummer på natten alltid gjorde henne orolig. Under hela sitt liv hade sådana samtal bara hänt två gånger: när hennes mamma gick bort och när hennes man gick bort.
— Doktorn? — hördes en okänd röst.
Inombords skrek allt: ”Säg att ni ringt fel, lägg på och gå och lägg dig.” Men hennes läppar svarade:
— Ja, jag lyssnar.
En kall kåre gick längs ryggraden, handflatorna blev svettiga.
— Ursäkta störningen. En kvinna har förts till vårt sjukhus och hon bad mig säga detta till dig.
Det började ringa i öronen. Kvinnans namn var bekant för henne. Det var hennes svärmor.
— Vad har hänt med henne? Var är hon? Jag kommer genast, utbrast Anna.
— Hon är på kardiologen, hade en hjärtattack. Just nu är hon på intensiven. Problemet är under kontroll, tillståndet är allvarligt men stabilt. Kom på morgonen eller ring senare.
Samtalet bröts, och Anna kunde inte samla sig. Svärmor hade alltid verkat stark och ståndaktig.
Hon hade stöttat Anna trots egna svårigheter. Vad kunde ha orsakat ett sådant anfall?
Anna torkade sina tårar och steg upp från sängen — nu var det omöjligt att somna. Det fanns säkert en jourläkare på sjukhuset som kunde ge mer information. Kanske behövde svärmor något — vatten, kläder.
I mottagningsrummet såg sjuksköterskan trött på Anna:
— Jag trodde ändå att du skulle komma. Patienten är på intensiven, du får inte komma in där.
— Kan jag prata med läkaren? — insisterade Anna.
— Läkare jobbar på dagtid.
Anna satte sig ner och sa bestämt:
— Jag går inte förrän jag fått prata med läkaren. Kanske behöver svärmor något. 😨😢
Sjuksköterskan skakade på huvudet:
— Inte just nu. När hon kom sa hon flera gånger att hon inte vattnat tomaterna och att de skulle torka ut. Vänta, jag ska fråga.
Läkaren kom och lugnade Anna: kvinnan är stark, allt kommer att bli bra.
När Anna lämnade sjukhuset tänkte hon på sjuksköterskans ord — svärmor oroade sig för trädgården. Då måste hon åka dit och ordna allt.
”Jag borde ha tänkt på det tidigare,” tänkte hon på väg hem. ”Var det verkligen så svårt att hjälpa en gammal person?”
Stugan mötte Anna med tystnad och mysighet. Blommorna var som alltid i gott skick. Hon tog en hink med varmt vatten för att vattna växterna, men plötsligt hörde hon något ovanligt.
Du kommer att bli chockad när du får veta vad som hände.
Fortsättning i första kommentaren 👇👇
Medan hon vattnade blommorna hörde hon plötsligt en bekant röst:
— Kan jag hjälpa till?
Anna vände sig om och frös till för ett ögonblick — framför henne stod en man som liknade hennes avlidne man otroligt mycket. Men i detaljer skiljde han sig: en annan blick, ett leende, ett litet tandfel — det var någon annan, men med en förvånande likhet.
— Vem är du? — frågade Anna.
— Jag heter Michael, — svarade han. — Jag har länge letat efter min familj och det verkar som jag kommit till rätt adress.
Han berättade en otrolig historia: för många år sedan hade det skett ett misstag på BB — två kvinnor födde barn samma dag, och bebisarna blandades ihop.
Hans riktiga mamma var en annan kvinna från samma område. Han hade vuxit upp hos andra föräldrar och hade nyligen börjat söka sanningen om sitt ursprung.
Anna lyssnade med andan i halsen och tänkte på svärmor — hur skulle hon känna när hon får veta sanningen?
Borde Anna berätta allt för den sjuka svärmodern? Eller ska svärmor fortsätta tro att hon förlorat sin son?
