Anna skyndade sig till en intervju som inte var vilket jobb som helst – det var drömjobbet, en chans att förändra sitt liv och bryta sig loss från en ändlös rad tillfälliga arbeten.😊😊
När hon nästan var vid ett vägkors hörde hon ett skrik och ljudet av bilar. På andra sidan gatan vacklade plötsligt en äldre man, höll sig för bröstet och föll långsamt ner på asfalten.🔥🔥 Bilförarna tutade, vissa skrek från sina bilar, förbipasserande ökade takten och tittade bort som om de hoppades att problemet skulle lösa sig självt.🎉🎉
Anna stannade. Hennes inre röst skrek: ”Du kommer att bli sen! Spring!” Men hon sprang över gatan och satte sig på knä bredvid mannen.
Se fortsättningen i den första kommentaren👇👇
– Mår du dåligt? frågade hon med darrande röst och lade sin hand på hans axel.
Den äldre mannen andades tungt med halvslutna ögon. Svagt pekade han mot sin ficka:
– Tabletter… i plånboken…
Anna höll andan och letade med darrande fingrar i sin gamla skinnväska. Till slut hittade hon en liten flaska. Hon tog snabbt ut en tablett, lade den försiktigt i mannens mun och hjälpte honom att svälja den.
– Andas lugnt… allt kommer att bli bra, viskade hon och kämpade för att hålla tillbaka tårarna och rädslan.
Efter några minuter lugnade mannens andning ner sig och färgen återvände till hans ansikte. Han öppnade ögonen och såg på Anna med tacksamhet.
– Du räddade mitt liv, viskade han. – Hur kan jag tacka dig?
Anna log och reste sig plötsligt upp som om hon ryckts ur en dröm:
– Herregud… jag kommer att bli sen…
Hon mumlade en ursäkt och sprang mot tunnelbanan med hjärtat tungt av förtvivlan. Det var över. Hon hade missat sin chans. Det skulle inte komma en ny.
Men ändå kom hon fram till kontoret. Hon ville vara säker på att hon gjort allt rätt. När hon äntligen anlände höll hon nästan på att svimma av förvåning över vad som väntade henne där…
