De har alltid varit praktiska – en vattenkokare, en servis, en brödrost. Yura verkade övertygad om att den bästa presenten var något användbart för hemmet.😊😊
Jag blev ofta arg och sårad, men lärde mig så småningom att acceptera det. Att önska något specifikt hjälpte inte – han gjorde ändå som han ville. Med tiden lärde jag mig att inte förvänta mig något extraordinärt.👍👍
Det här året var inget undantag. Jag fyllde 48. En vanlig morgon: städning, frukost, jobb. När jag gick ut sov Yura fortfarande, så jag stängde dörren försiktigt.🎉
Dagen flög förbi. Kollegorna gratulerade mig, gav blommor och ordnade en liten fikapaus med tårta. Men inom mig kände jag oro – Yura hade inte hört av sig. Inget meddelande, inget “grattis Les̈ka” som vanligt.🔥🔥
På kvällen växte min oro. Något var fel.
Fortsättningen finns i den första kommentaren.👇👇
“Jag såg din Yura på en bar,” viskade en kollega tyst. “Han satt där med blommor och väntade på någon…”
Jag frös till. En bar? Blommor? Han köpte aldrig blommor utan anledning. På sistone hade hans återkommande förseningar på jobbet känts misstänkta. En gång hade han inte ens kommit hem och sa att han sovit hos en vän.
Mina tankar for i en enda riktning. Jag kände mig andfådd, händerna svettades. Utan att tänka tog jag på mig kappan och rusade till baren. Hjärtat slog som galet.
Tänk om han var otrogen… och firade min födelsedag med en annan kvinna…
Jag stormade in och tittade runt. Där satt Yura. Vid fönstret med en bukett blommor i handen. Ensam.
När han såg mig reste han sig och log:
— Kom hit.
Min ilska hade inte lagt sig.
— Så du sitter här medan jag jobbar och inte ens har gratulerat mig?!
Han tog lugnt min hand:
— Vänta, vänta… Jag ville överraska dig. Jag väntade tills du slutade jobba för att träffa dig här.
Jag blinkade oförstående.
— Vad?…
Han räckte mig en liten, fint inslagen ask med rosett. Jag öppnade den – guldringar. Precis de örhängen jag alltid drömt om men aldrig vågat be om på allvar. Tårarna rann nerför mina kinder.
Jag hade väntat mig det värsta, men han… han ville bara göra den här dagen speciell.
Den kvällen stannade vi länge på baren, pratade och skrattade. För första gången på länge pratade vi inte om jobb eller hem, utan bara om oss.
Den födelsedagen kommer jag aldrig att glömma.
