Idag bjöd min blivande fästman hem mig för att träffa hans föräldrar, men på vägen stötte jag på en verklighet som inte ens jag kunde tro på. 😱
I morse ringde min pojkvän och sa att hans föräldrar ville träffa mig och bad mig att vara hemma hos dem klockan 17:00. Jag gick hemifrån, åkte till skönhetssalongen och köpte sedan kosmetika för att mitt utseende skulle vara perfekt inför mötet.
Runt klockan 14:00 ringde min pojkvän igen och sa:
— Du har väl inte glömt att vi om några timmar ska träffa mina föräldrar?
— Nej, — svarade jag, lade ifrån mig telefonen och fortsatte att finslipa mitt utseende.
När det bara återstod en timme till mötet ringde jag en taxi och åkte till deras hem.
På vägen bad jag chauffören stanna vid en butik så att jag kunde välja en present till hans föräldrar inför vårt första möte.
Jag gick in i stormarknaden, valde en present och gick fram till kassan för att betala, men märkte en lång kö. När jag tittade på klockan insåg jag att jag kunde bli sen — klockan var 16:45 och det var högst 15 minuter kvar till mötet.
Två alternativ dök upp i mitt huvud: lämna presenten och gå utan den, eller vänta i kön och riskera att bli sen.
Jag valde det andra alternativet och började vänta.
När kön nästan nådde mig stod en äldre kvinna framför mig som inte hade tillräckligt med pengar: hennes köp kostade 150 dollar och hon hade bara 80. Kvinnan bad att få vänta medan hon letade efter den saknade summan.
Jag tittade på de andra köerna och insåg att det inte fanns mer tid — jag var redan sen. Jag gick fram till kvinnan och sa:
— Ursäkta, frun, får jag betala för dig? Jag måste skynda mig.
Kvinnan blev arg och vi började bråka, vilket drog säkerhetspersonalens uppmärksamhet.
Till slut betalade jag hennes köp och gick med min present genom kassan, skyndade till min pojkväns hem — det var redan 10 minuter efter den avtalade tiden.
När jag kom fram mötte han mig vid dörren och tog mig till vardagsrummet. 😨😨
— Det här är min pappa, — sa min pojkvän. Jag hälsade, gav honom presenten och satte mig.
— Mamma kommer snart också, — tillade han.
Fem minuter senare ringde dörrklockan. Min pojkvän öppnade dörren och hans mamma kom in tillsammans med honom.
— Det här är min mamma, älskling, — sa han.
Jag vände mig om och såg hans mamma — och var helt i chock, kunde inte tro mina ögon.
Fortsättningen kan ses i den första kommentaren. 👇👇👇
— Kanske känner vi redan varandra, — viskade hon med ett lätt leende.
Vardagsrummet verkade som fryst. Min pojkvän tog min hand under bordet, som för att varna för en möjlig storm.
Och jag förstod: det som hände i butiken var inte alls en slump, utan början som skulle förändra vårt möte helt.
Ja, det var samma kvinna som jag hade ett bråk med i butiken, även om jag inte kände igen henne då.
Men nu förstod vi båda det och glömde snabbt det lilla missförståndet. Vår kväll fortsatte i en varm och trevlig atmosfär, och lämnade bara goda minnen.
