Vi lämnade vår funktionshindrade son ensam med vår dobermann – en halvtimme senare hörde vi ett skrämmande skall։ Det vi såg förändrade allt

Min man och jag var upptagna med hushållssysslor och lät vår fyraåriga son, som har en allvarlig fysisk funktionsnedsättning, stanna på gården tillsammans med vår hund Tara – en dobermann. Till en början lekte de lugnt och fridfullt tillsammans. Men efter en stund hörde vi ett genomträngande och alarmerande skall. 😲

Vi rusade ut, fyllda av oro över att något hemskt hade hänt. Men det vi fick se fick oss att tappa andan…

 Fortsättning i kommentaren nedan.👇👇

Vår son föddes med en svår muskelsjukdom som gjorde att han inte kunde gå. Läkarna gav oss svaga förhoppningar om att han någonsin skulle kunna stå upp själv. Men vi gav aldrig upp. Varje dag såg vi honom krypa omkring på golvet, medan han med längtan i blicken tittade ut genom fönstret på de andra barnen som lekte.

Han hade inga vänner att leka med. Barn i hans ålder förstod honom inte, och vi vuxna kunde aldrig ersätta ett riktigt vänskapsband. Därför bestämde vi oss för att adoptera en hund – någon som kunde bli hans första riktiga vän.

Vi hittade Tara på ett hundhem. Till en början höll hon sig undan, särskilt från vår son. Vi började tvivla på att vi hade gjort rätt val. Men sedan hände något. Tara började närma sig honom, lägga sig intill, låta honom röra vid hennes huvud och till och med hämta leksaker åt honom. Snart var de oskiljaktiga.

För första gången på länge såg vi vår son le på riktigt. Han skrattade, verkade lycklig – allt tack vare Tara. Vi började lita på henne fullt ut och lät dem vara ute själva medan vi gjorde klart sysslorna.

Men så en dag hörde vi det där ljudet. Ett högt, kraftfullt skall som genomborrade hela huset.

Vi sprang ut – och det vi såg var ett mirakel: vår son stod upp. Han höll sig fast i sin rullstol, benen skakade, men han stod – på egen hand. Tara stod bredvid honom, skällande och viftande på svansen, som om hon försökte säga: ”Titta! Titta vad han klarar av!”

Tårarna bara rann. Vi rusade fram till honom. I hans ögon fanns något nytt – mod, styrka och ett glittrande hopp.

Det var ett ögonblick som vi aldrig kommer att glömma. Ett litet mirakel som förändrade allt.

Dela gärna detta inlägg med din familj och vänner!
Goda Nyheter
Vi lämnade vår funktionshindrade son ensam med vår dobermann – en halvtimme senare hörde vi ett skrämmande skall։ Det vi såg förändrade allt
Med en längd på bara 110 cm blev han pappa: Ingen trodde att tv profilen James Lusted skulle bilda familj