På en stillsam gata i staden låg ett gammalt hus där en äldre man bodde. Han var en tillbakadragen person som sällan lämnade sitt hem och aldrig bjöd in någon.
Grannarna kände till hans namn, men ingen visste egentligen vad han sysslade med eller hur han levde. Till en början brydde sig ingen om de märkliga ljuden som kom från hans hus.
Men snart blev de mycket påtagliga: på nätterna hördes ett konstigt ylande, prassel och till och med skall.
Ibland lät det som stön, ibland som ren panik. Folk började bli nervösa, särskilt eftersom dessa ljud pågick i flera veckor. 😱😱
Grannarna försökte få kontakt med honom – de knackade på dörren, ringde, och lämnade till och med lappar där de bad honom att hålla tyst. Men inget svar. Och när man inte längre såg till honom alls, nådde oron sin topp.
På den sjunde dagen bestämde sig två män för att ringa polisen. När polisen kom, valde de att bryta upp dörren.
Det de såg inuti chockade alla.
Fortsättning i första kommentaren 👇👇
I ett rum fyllt av tung, unken luft låg Alberts livlösa kropp på sängen.
Rättsläkaren fastställde att han hade varit död i ungefär en vecka. Men ännu mer skrämmande var vad man fann runt omkring honom.
I huset sprang omkring ett tjugotal hundar – utmärglade, skrämda och hungriga.
Några av dem låg bredvid sin döde husse och hade inte lämnat hans sida. På golvet syntes klomärken, trasiga möbler och smuts överallt.
Det visade sig att Albert i hemlighet hade tagit hand om hemlösa hundar i många år.
Han gömde dem från myndigheterna, gav dem mat, vårdade dem och sov tillsammans med dem.
De var hans enda vänner, hans familj. Han berättade aldrig om dem, av rädsla för att de skulle tas ifrån honom.
Efter hans död blev hundarna instängda i lägenheten utan mat eller vatten tills hjälp slutligen kom.
Sedan dess har huset stått tomt. Grannarna undviker det. Och minnet av den märkliga, ensamma mannen och doften som blev kvar ger fortfarande rysningar till dem som bor i området.
